Efter det senaste mordet i Skärholmen så säger regeringen att dom nu tänker starta ett krig mot dom kriminella gängen i landet. Dom kanske kan få hjälp av NATO?
Dom här sidorna är en form av dagbok där jag delar med mig om det mesta i och runtomkring mitt liv, min familj och vänner, resor, böcker jag läst, filmer jag sett, sport, whisky och öl jag druckit och så en hel del foton och en massa gnälliga åsikter om det mesta.
Efter det senaste mordet i Skärholmen så säger regeringen att dom nu tänker starta ett krig mot dom kriminella gängen i landet. Dom kanske kan få hjälp av NATO?
Tog som vanligt en promenad upp till torget för att handla lite charkvaror. Eftersom det var onsdag och ojämn vecka så stod ju Mange's Chark där precis som väntat. Han vet att jag alltid ska ha en ring falukorv så den stoppar han ner i en påse när han ser mig komma över torgets kullerstenar. Det blev också en påse wienergrillare och en förpackning ölkorv.
När USA:s utrikesminister Anthony Blinken nyligen var på statsbesök i Frankrike så talades det bland annat om kriget i Ukraina, problemen i Haiti men också om samarbetet inom NATO och då också Sverige som den nyaste medlemsstaten och vår strategiskt viktiga placering i norra Europa. I samma veva så lade det Amerikanska Utrikesdepartementet ut nedanstående bild vilket då får en att undra om dom verkligen vet var Sverige ligger någonstans eller om dom har valt fel land som medlem?
Ungefär halva tiden av Robinson har nu gått och personligen så älskar jag såna här reality serier, följer förutom denna både Farmen och Bonde söker Fru. Det är alltid så att det är någon eller några man gillar eller inte gillar men jag bryr mig aldrig nämnvärt vem som vinner eller vem som försvinner längs vägen.
Oavsett vem det är som står som slutsegrare i Robinson så tycker jag att han eller hon är värd den segern, det visar ju att den personen har spelat spelet rätt från början med allt vad det innebär av intrigmakeri, falskspel, social kompetens eller ärlighet.
Den här säsongen har nog två av dom absolut dummaste personerna i Robinsons historia. Det är hysteriskt roligt att lyssna på Fredrik och Robble när dom smider planer för hur dom ska ta sig fram till segern. Dom snackar skit om motståndarna, klagar på sina lagkamrater för att dom är för dåliga och att dom gör för lite och framställer sig själva som bäst i alla tävlingar och så gör dom minst och är sämst av alla i båda lagen.
Visst är det tråkigt att andra som varit mer ödmjuka och bra mycket bättre på tävlingar än dessa två har fått lämna men skulle någon av Fredrik och Rooble stå som segrare, ja då har dom ju ändå gjort det bäst trots allt.
Just nu så vill jag ha dom kvar för dom roar mig. Två pajaser utan lösnäsor på en ö i söderhavet.
Ett fantastiskt härligt väder fick man vara med om denna måndag och det höll faktiskt i sig från morgon till kväll.
Jag var på en riktigt intressant föreläsning på förmiddagen som handlade om hjärnverksamhet och motion där jag tog med mig en hel del att fundera på sen så blev det att göra dom dagliga uppgifterna innan Marie hämtade upp mig för en tur till Bilhallen i Mjölby där det var dags att plocka fram sommardäcken ur sitt vinteride och låta vinterdäcken ta deras plats. Nu hoppas man ju innerligt att man ska slippa fler bakslag i vädret.
När vi ändå var i Mjölby så passade vi på att intaga middag på MAX innan vi återvände till Motala för att gå igenom veckans avsnitt av Robinson.
05:43
06:53
11:23
15:04
16:49
Eftersom vi var på whiskymässa under lördagen så fick jag se valda delar av matchen AIK - Brommapojkarna på söndagen men då visste jag ju redan hur det hade gått.
En match där Gnaget hade 3 poäng men där en tveksam straff tilldömdes BP i den 90:e minuten och som dom med lite tur också gjorde mål på.
Man kan väl säga att den här lördagen i Linköping var uppdelad i tre sektioner av helt olika karaktär.
Den första sektionen var Whiskymässan som var enastående smakrik, den tredje sektionen var Elite Stora Hotellet där vi hade ett riktigt skönt och behagligt boende med enastående frukost sen så kommer jag till sektionen i mitten som handlade om den middagen vi intog efter mässan och före hotellet.
Som Stockholmare och väldigt bortskämd med antalet O'Learys restauranger som ändå alltid brukar leverera gott så tog vi och besökte O'Learys Linköping som bara låg 100 meter från hotellet. Jag får ta på mig hela ansvaret för att vi gick dit för bara någon timma innan så hade jag ringt en god vän som bor i Linköping om tips på några bra ställen runt Stora Torget.
När han tipsat om några ställen så frågade jag om O'Learys. Svaret var: Gå inte dit.
Vad gjorde vi då, jo vi gick ändå dit för att avståndet kändes bekvämt och jag hade ju som sagt genom åren besökt ett antal O'Learys utan att ha haft några speciella klagomål.
Helgens misstag.
Detta var mitt (vårt) första besök på detta ställe och det kommer aldrig att bli fler. Det var kaos så fort man gick in genom dörrarna, personalen sprang (och jag menar verkligen sprang) omkring till synes helt utan plan eller mening. Vi fick ett bord rätt snabbt ändå, framför en TV som visade Mjällby mot Norrköping vilket var bra. So far so good.
Det tog en evinnerlig tid innan vi fick beställa, det gick inte att få kontakt med någon av dom springande anställda, dom hade ögonen och tankarna någon helt annanstans.
Till slut så fick vi ändå beställa mat och varsin öl. Ölen kom snabbt, så snabbt att den var slut sedan länge när väl maten kom in som bestod av en Pasta Alfredo och en Buffalo Fried Chicken Burger. Eklund hade i sitt liv aldrig ätit någon så torr kyckling, inte ens såsen på tallriken gjorde någon skillnad. När jag tog första tuggan på min kycklingburgare så trodde jag först att jag satt tänderna i en burk med grillkrydda. Någon kycklingsmak kunde jag inte hitta, det var som om kocken (om det nu var en kock som hade gjort detta) försökt att gömma en total smaklös kycklingfilé med ett halvt kilo grillkrydda. Det gick inte att äta och jag försökte ändå. Efter tre tuggor så gav jag upp och då hade Eklund lagt ihop sina bestick också.
Nu ville vi bara betala skräpet och gå därifrån men det var lättare sagt än gjort. För att få tag i någon i personalen så räckte det inte med att i normal volym be att få betala, du var tvungen att antingen ge dig ut på golvet och kasta dig över någon som passerade hyfsat nära eller ställa dig upp och helt enkelt skrika.
Vi gjorde det senare (i alla fall nästintill) och blev uppmärksammade av en ung tjej som sa att hon skulle komma med notan på en gång. Vi såg aldrig henne igen och försökte efter en stund få fatt i någon annan. Efter ett par försök till så fick vi i alla fall betala för den här maten som ingen egentligen skulle behöva betala för men vi var glada att få komma ifrån den där oerhört enerverande platsen.
När vi kom ut därifrån så pratade vi om att vi antagligen skulle ha kunnat resa oss på och gått därifrån utan att ha betalat. Personalen skulle antagligen aldrig ha märkt något eller kanske ens kommit ihåg att vi suttit där vi satt.
Det här besöket förstörde tyvärr en del av en annars riktigt rolig och najs helg i Linköping.