Redan innan solen riktigt hade vaknat denna morgon så kändes det som om det skulle bli en fin dag och så blev det. Liksom gårdagen så värmde solen ordentligt, det var vår i luften och balkongdörren fick till och med stå öppen ett tag.
Satt i fåtöljen på förmiddagen och imponerades av en Ebba Andersson som krossade allt motstånd i skidspåren. Detta bådar minsann gott inför VM.
Det blev middag hos Svärmor och Svärfar i form av Stek i Sås med Potatis och Grönsaker och medan allt detta pusslades ihop i köket så passade jag på att titta på slutet av killarnas 10 kilometer där William Poromaa överraskande gled in på en tredje plats. Det hade jag och säkert inte många andra räknat med men överraskningar är ju alltid spännande och är dom dessutom positiva så får dom ju gärna komma hur ofta som helst.
Väl hemma igen, mätta och belåtna så slog vi oss ner framför TV:n och gick igenom veckans avsnitt av Torpet för att därefter kolla gårdagens avsnitt av På Spåret som ju är ett måste.
Några minuter in i På Spåret så ringer min vän och före detta chef H.R. och berättar att en gammal kollega och nära vän precis gått bort. Inget roligt meddelande att få och eftersom jag bara för en stund sen tog upp positiva överraskningar så var ju detta tyvärr tvärtom. Jag hällde upp en stor whisky och skålade för honom som gett mig tio år av hysteriskt roliga arbetstimmar. Var han än befinner sig nu så är jag säker på att han kommer att ställa till med djävulstyg.
Innan det blev läggdags så kollade vi på andra halvleken i semifinalen mellan Sverige och Frankrike i handbolls-VM och det kändes ganska snabbt att dom Svenska inte riktigt skulle räcka till denna kväll och så blev det ju också tyvärr.