Vi var nere vid hamnen med smågrabbarna som fick härja av sig lite innan vi satte oss vid Jojo's Glassbar och svalkade oss i värmen.
Dom här sidorna är en form av dagbok där jag delar med mig om det mesta i och runtomkring mitt liv, min familj och vänner, resor, böcker jag läst, filmer jag sett, sport, whisky och öl jag druckit och så en hel del foton och en massa gnälliga åsikter om det mesta.
Vi var nere vid hamnen med smågrabbarna som fick härja av sig lite innan vi satte oss vid Jojo's Glassbar och svalkade oss i värmen.
Äntligen fick jag då träffa en läkare som grundligt gick igenom mitt knä vilket var både positivt och negativt. Positivt för att det börjar hända saker, negativt för att det var värre än jag befarade.
Muskeln framsida lår är av och måste opereras snarast med en ganska lång rehab efter det.
Jag blev ju direkt orolig för vår kommande flytt och så den semestern till Samos som i slutet av september. Om operationen sker inom en vecka så ska det i alla fall inte vara några problem att åka på semester även om jag då kanske har någon form av stöd runt benet. Gips och ställning ska då i alla fall vara bortplockade. Flytten däremot, att springa upp och ner i trappor med grejer kan jag glömma. Som tur är så har vi hjälp med detta.
Läkaren jag träffade på ortopeden i Linköping blev också förbannad när han hörde om mitt besök på Lasarettet Motala tidigare i vår när olyckan hände. Att dom skickade hem mig med kryckor och orden: Det kommer lösa sig men det kan ta tid gjorde nu att han ska hjälpa mig med LÖF att göra en anmälan för fel diagnos.
Ja, nu vet jag i alla fall vad felet är och väntar nu på en tid för operation som jag hoppas ska ske så fort det bara går.
Det blev ju en liten sovmorgon denna fredag och varje minut man får försöker man ju ta vara på så gott det går. Samma sak är det ju med vädret som den här sommaren varit soligt och regnigt, typ varannan dag. När solen väl visar sig så försöker man helt enkelt suga åt sig så mycket som möjligt av dess helande strålar så att man har lite av dom på insidan sen när ruskvädret anländer.
Den här morgonen var det ett strålande väder ute.
Det här var en sån där dag när jag egentligen bara gick och väntade på dagen efter där jag äntligen kanske skulle få något svar om mitt knä och vad man sen skulle kunna göra för att det ska bli bra.
Det var dåligt väder hela dagen, det regnade när vi gick upp och det regnade när vi gick och lade oss.
04:52
16:43
England som inte alls imponerat den här EM turneringen kom här ut som ett helt annat lag och gjorde en absolut enastående match mot ett Nederländerna som ändå tog ledningen med 1-0.
Till slut så vann England med 1-2 och det gjorde dom helt rättvist men det var en straffsituation där Kane slog in 1-1 målet som verkligen kan diskuteras. Så här efter matchen så är så gott som alla experter eniga om att England inte skulle haft straff och vad som hänt om dom inte fått den, ja det vet man ju inte.
Nu är det i alla fall Spanien - England i final på söndag vilket ska bli riktigt spännande.
Precis när vi skulle sätta oss och äta middag som denna dag bestod av rester från gårdagen så ringde telefonen. Hör och häpna så var det från Ortopeden i Linköping som den 12:e på förmiddagen ville träffa mig för att gå igenom mitt knä. Det hände minsann något efter mitt telefonsamtal med Vårdcentralen dagen innan ändå sen om det här kommer att bli ett positivt steg framåt återstår ju att se.
Precis som dagen innan så var det en väldigt fin morgon men nu varnade shamanerna på SMHI att vi skulle vänta ett riktigt ruskväder klockan 16.
Vi började kolla på serien The Great och hann med två avsnitt innan den första semifinalen mellan Spanien och Frankrike började. Frankrike gick ut hårt och gjorde mål ganska tidigt men Spanien som ju varit det absolut bästa laget under den här EM turneringen vände och vann till slut med 2-1, helt rättvist.
Efter att ha lämnat ett meddelande på Vårdcentralens telefonsvarare tidigare under dagen så ringde en sjuksköterska upp vid 12-tiden och då jag ganska upprörd förklarade mitt ärende så sa hon att dom minsann visst skickat iväg en remiss redan den 25 juni. Vart den hade tagit vägen hade hon dock inte en aning om.
När jag frågade hur vi skulle gå vidare nu så svarade hon att det är väl bäst att en ortoped får titta på knäet. Jaha, alltså ännu en person som ska klämma och känna på det knä där redan flera stycken har gjort samma sak.
Mitt förtroende för sjukvården är inte på topp, det kan jag ärligt säga!