Som relativt nyinflyttad i Motala (flyttade hit hösten 2021) och intresserad och nyfiken på miljön, människorna och historien runtomkring mig så är jag fortfarande ute och tittar mig omkring på dagarna med både stora ögon och öron. För en tid sedan så snubblade jag över resterna efter en byggnad som efter visst sökande på nätet visade sig vara en gård från mitten av 1500-talet.
År 1552 så inrättade Kung Gustav Vasa en Kungsgård vid Motala Södra By som inrymde kungens fogde med ryttare, väpnat manskap och en massa husfolk. Kungsgården var en blomstrande inrättning fram till år 1567 då danskarna under ledning av befälhavaren Daniel Rantzau jämnade gården med marken.
Konungens sonson Hertig Johan återuppbyggde senare Kungsgården som då fick namnet Motala Hus. Byggnaden användes då som tingshus men när ett gästgiveri också öppnades på platsen så blev det hela ortens samlingspunkt. Det sägs att det var ett riktigt busliv på gården med slagsmål, fylla, prostitution och dueller och att det var en hel del personer som onyktra föll ner i Motala Ström och drunknade.
Omkring 1667 så byggdes gården ut med sex byggnader och år 1727 så anlade den dåvarande krögaren Lars Pilström en byggnad som vätte utåt landsvägen och som inrymde ett antal övernattningsrum. Några år efter detta så upphörde Motala Hus att vara tingshus.
På dokument från 1806 så framgår det att gården då enbart går under namnet Gästgivaregården och består då av det före detta tingshuset samt två flyglar. Den före detta Fanjunkaren Hercules som var krögare på Gästgivaregården på 1840-talet byggde till en sal ovanpå huvudbyggnaden 1845 som sen fick namnet Hercules Övre Salong och innan den ens var riktigt klar så invigdes den samma år med Oscarsbalen. Här anordnades sen baler med regementsmusik, teater, basarer och allehanda uppträdanden under flera år.
1911 så förvandlades Gästgivaregården till café och militärförläggning åt Hemvärnet.
År 1964 så revs byggnaderna och nu återstår bara delar av källaren samt det gamla brygghuset som står vid den södra delen av Strömbron.
Jag sprang som sagt på detta ställe av en ren tillfällighet och efter att ha kollat upp dess historia så förvånades jag över att det inte finns ett ord om vad det varit på platsen och efter att ha pratat med en del folk här i stan så var det ingen jag talade med som visste vad det var för en samling stenar mellan Göta Kanal och Motala Ström. Lite sorgligt men en väldigt intressant plats med en fascinerande historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar