Vid 16-tiden så hade vi då satt oss ner i väntrummet på Akuten och där fick vi sitta i 3 timmar innan en sköterska tog in Marie i ett rum bakom receptionen. Jag som har väldigt dålig erfarenhet av sjukvården i den här stan hade inga större förhoppningar om detta första besök och förtroendet för dom som jobbar där på sjukhuset är begränsat.
Det gick ju tyvärr som vi befarade. Ett antal värkttabletter och ett par kryckor och så blev vi bryskt hemskickade med rådet att besöka Vårdcentralen på måndag. Vad fan har man den där akumottagningen till egentligen undrar man ju?
Precis samma sak hände ju med mig för ett år sedan. Värktabletter, ett par kryckor och så vila på det vilket senare visade sig vara en avsliten lårmuskel som behövde opereras.
Den här sköterska som tog emot Marie kände inte ens på knäet som hade svullnat betänkligt vid besöket, hon tittade på det och sen bara la en linda runtom.
3 timmar i väntan på absolut ingenting, det där jävla besöket hade vi lika gärna kunnat sköta per telefon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar