När vi väl var hemma efter vår utflykt till Örebro så var vi rätt sega så då kändes det enkelt och bra med spaghetti och köttbullar samtidigt som vi satt och slötittade lite på TV innan det blev dags att krypa ner under täcket.
Dom här sidorna är en form av dagbok där jag delar med mig om det mesta i och runtomkring mitt liv, min familj och vänner, resor, böcker jag läst, filmer jag sett, sport, whisky och öl jag druckit och så en hel del foton och en massa gnälliga åsikter om det mesta.
När vi väl var hemma efter vår utflykt till Örebro så var vi rätt sega så då kändes det enkelt och bra med spaghetti och köttbullar samtidigt som vi satt och slötittade lite på TV innan det blev dags att krypa ner under täcket.
Vid 10:30-tiden så var vi på plats på Rosta Gärde och sen så blev det fotboll hela dagen. Grabbarna som ju hela helgen bodde i en skola i närheten hade redan spelat två matcher på fredagen sen så väntade tre matcher denna lördag och så skulle dom spela två matcher på söndagen innan dom skulle återvända hem till Motala.
En seger, en förlust på fredagen blev det och två segrar och en förlust på lördagen.
Den här lördagen så var vi båda två här hemma uppe tidigt och anledningen till detta var att vi skulle hämta upp Silas och hans mor vid 9 för att sen ta en tur till Örebro där Tristan och hans lag LSW denna helg hade fotbollscup.
05:03
06:38
06:49
07:33
Det blev grillning hos Eklunds vid 16:tiden men köttbitarna hann knappt läggas på grillen förrän det började ösregna och då tog det ju lite längre tid och det behövdes också fixas med lite extra detaljer innan vi kunde få njuta av maten. Till slut så blev det bra i alla fall och eftersom vi åt under tak så gjorde det ingenting att det regnade utanför.
Denna förmiddag så hade jag ett fysiskt möte (hör och häpna) med en Arbetsterapeut på Arbetsförmedlingen här i stan och det kändes ju intressant eftersom jag aldrig under åren fått träffa någon på den myndigheten öga mot öga. Eftersom jag enbart har negativa upplevelser genom åren av AF så var jag inställd på att tappa humöret även denna gång och var också övertygad om att jag skulle få sitta mitt emot en person som inte ens var född när jag började arbeta.
Till min förvåning så var det en kvinna i min egna ålder och dessutom trevlig så det blev ett ganska positivt möte trots allt och kanske ett par steg framåt i alla fall. Det jag ifrågasatte var det att varför denna myndighet ens lägger ner pengar och engagemang på en trasig 60-plussare när det finns massor med friska ungdomar som faktiskt behöver jobb. Vi på Arbetsförmedlingen ser inte till ålder var det svar jag fick vilket jag inte köper men så är det tydligen.
Vi får väl se vad detta besök kan generera framöver.