Efter den tidigare matchen under kvällen mellan Spanien och Tyskland så kändes denna match rätt tråkig. Den hade inte alls samma tempo utan det kändes mera som om lagen inte riktigt visste vad dom skulle hitta på och istället sysslade med någon form av gå-fotboll. Till slut vann Frankrike på straffar men övertygade gjorde dom inte och det här var kanske sista gången som vi såg Cristiano Ronaldo i den portugisiska landslagströjan.
Den här matchen skulle lika gärna kunna ha varit en final och det blev också en otroligt spännande och intensiv kamp som sträckte sig ända fram till den sista minuten i den andra förlängningskvarten då Spanien lyckades att avgöra.
Vi blev bjudna på middag hos Eklunds den här eftermiddagen och efter den så drog sig jag och Eka ner till källarvåningen för att kolla in den första kvartsfinalmatchen mellan Tyskland och Spanien vilket faktiskt var det egentliga besöket. Middagen blev helt enkelt en bonus som våra fruar (som inte bryr sig om fotboll) ordnade.
Jag brukar alltid vakna några minuter innan larmet börjar ljuda och dessutom så brukar jag vara uppe ur sängen och pigg på några sekunder, går direkt in i duschen för att sen gå ut på balkongen och känna på vädret, fixa i ordning kaffe och alla detaljer som Marie ska ha med sig till jobbet.
Den här morgonen var lite annorlunda.
Larmet ljöd som vanligt 04:30, jag sträckte bara ut handen, stängde av det och somnade om. Som tur är så har jag en klocka i huvudet som kom med någon slags varning för när klockan var 04:55 så slog jag upp ögonen och visste direkt att jag var sen. Det var länge sen som jag var så trött som denna morgon, jag fick inte upp ögonen och jag vinglade mer eller mindre ut ur sovrummet och visste knappt var jag var och vart jag var på väg.
På ren rutin så gjorde jag allt jag skulle göra och fick till slut upp Marie ur sängen som nu också hade lite extra bråttom.
Jag vaknade inte till förrän jag satt i fåtöljen och fick i mig morgonens första droppar av kaffe. Koffein ska man definitivt inte ska underskatta som medicin eller som snabba vitaminer.
Andra kvällen utan fotboll och nu börjar man nästan känna av en viss abstinens vilket jag botade med att istället kolla på lite GP tävlingar i friidrott från Karlstad. Det känns som om våra atleter börjar närma sig formen ordentligt nu och ska väl kunna toppa till OS börjar om några veckor.
Marie kom hem vid 22-tiden med en bunt sedalr i näven efter att som vanligt när det är torsdag varit på bilbingo. 800:- blev det denna gång.
Det blev soppa till middag vilket passade perfekt nu när sommaren har vänt oss ryggen ett tag. Jag skulle kunna äta soppa i vilket väder som helst men det passar på något sätt bättre när det är lite ruggigt ute.
Jag vet att jag inte ska utsätta mitt knä för en massa saker men jag blir också frustrerad över det faktum att jag bara ska sitta och vänta på att bli kontaktad av läkare. Jag kan inte sitta overksam och tänker väl så att har jag gått på det här trasiga knäet så pass länge som jag nu gjort så kan det väl inte vara så farligt att göra detta några dagar till.
Har baxat upp lite lådor och resväskor från källaren som man nu kan börja packa lite smågrejer i, vinterkläder och sånt som man ändå inte ska använda förrän senare i höst. Jag hade ingen tid att passa så jag tog det lugnt, ett trappsteg i taget och till slut så hade jag i alla fall fått upp fyra kartonger och sex resväskor.
Efter det så var jag helt slut. En dusch och så en liten lunch på det så fick kroppen vila efter det.
Det var ingen fotboll denna kväll så då passade vi istället på att titta klart på den första säsongen av From. Den här serien byggs på med fler och fler frågetecken och man måste nästan sitta med ett anteckningsblock och skriva ner alla detaljer för att komma ihåg dom. Vi ska nu börja på säsong två men innan jag ens sett den så är jag övertygad om att det kommer fler säsonger, jag tror knappast att manusförfattarna kan få ihop allting dom nästkommande tio avsnitten.
Jag blir lika fascinerad och förbannad varje gång jag går här i Varamon och ser alla dessa tomter och små stugor som ingen verkar bry sig om, vissa verkar inte ens ha varit här på flera år. Tomterna är helt igenvuxna och husen syns knappt i den ostyriga djungel som omger dom. Det är ju någon som äger dessa ställen men frågan är om dessa egendomar borde tas ifrån dom och lämnas till någon som istället kan ge dom lite kärlek, någon som verkligen skulle vilja bo och leva här.
När Marie kom hem från jobbet så drog vi iväg och hämtade smågrabbarna för att sen ta en tur ner till Varamonbadet och Vättershall för att äta lite glass. Vädret hade ju denna dag varit lite till och från med sol, moln och lite regn och just vid den här tiden så var det sol så då var det ju lika bra att passa på.
