Första gympasset på en vecka och det kändes att förkylningen inte riktigt lämnat kroppen än. Jag svettades litervis men det kändes ändå bra och att den sista %:en av infektionen jag haft lämnade kroppen där och då.
Jag var på plats vid 07:25 och som vanligt på tisdagar så var det folktomt. Först när jag lämnade lokalen 45 minuter senare så hade tre personer till dykt upp.
Det kändes rätt bra när jag kom upp och gick ut på balkongen bara för att se att det inte var någon snö ute. Det kändes ju lite osäkert när vi gick och lade oss igår kväll men plusgraderna som hållit i sig under natten hade gjort sitt jobb bra.
Fastnade fascinerat framför TV-programmet Vetenskapens Värld: Universums Mystiska Krafter. Precis som namnet på detta avsnitt tyder så var det verkligen någon mystisk kraft som höll mig fast där i 60 minuter för jag förstod knappt ett ord av vad dessa fysiker, astronomer och kosmologer pratade om men ändå så var det på något underligt sätt intensivt spännande som om jag satt och följde en nervpirrande thriller.
Det är väl det där med att rymden fortfarande kanske är det område som människan vet minst om, det är oändligt och man kan ju inte låta bli att fundera på allt det där med liv någon annanstans därute.
Jordens dragningskraft håller oss kvar här på planeten men rymdens dragningskraft drar verkligen vår fantasi långt bort härifrån.
Middagen denna måndag intogs i samband med att vi gick igenom veckans avsnitt av Farmen där givetvis ännu en deltagare gav upp för att hon längtade hem till familjen. Man blir bara förbannad mest för att produktionsbolaget och programledaren Anna Brolin bara accepterar när deltagare ger upp för att dom saknar, familj, hund, mat, sin säng etc etc.
Man kan ju tycka vad man vill om Paolo Roberto som person men när han var programledare för Farmen så gjorde han det verkligen klart för dom som gav upp vad han tyckte om detta och påpekade hur många tusen varje år som söker och som verkligen vill vara med.
Vid 12:45 så började jag förbereda för middagen senare som då skulle bli fläskkarré och champinjonsås i ugn och jag hade väl kommit halvvägs ungefär när det helt plötsligt kom ett riktigt snöoväder. Flingorna som singlade ner var stora som dasslock och på bara några minuter så var det vitt på marken.
Jag har ju lagt på mig en liten uppgift att gå igenom alla gator och vägar här i Motala. Jag har inte satt upp någon tidsgräns utan jag tar det lugnt och behagligt när jag är ute och promenerar och så fotar jag givetvis också samtidigt. Den nionde gatan tog jag idag när jag ändå skulle ner till Hemköp och handla lite och det blev Storängsgatan.
Det känns som om förkylningen nu äntligen har släppt men jag väntar ändå en dag till innan jag återvänder till gymmet och träningen. Det får bli en promenad idag som uppvärmning inför en ny vecka i träningslokalen.
Efter en riktigt dålig tävling i fredags där svenskarna var långt efter så var det då dags för jaktstart denna söndag. Man tycker ju att eftersom både Samuelsson och Ponsiluoma låg så långt efter så skulle dom inte känna någon press utan lugnt och stillsamt skjuta fullt och sen åka upp sig ett antal placeringar...Näe. Det är bara att inse att skulle inte dessa två åka så förbannat fort så skulle dom vara bland dom sämsta i Världscupen.
Tjejerna gjorde det bra i alla fall och vann sin stafett med en otroligt dramatisk avslutning där norskan Tandrevold och Hanna Öberg låg jämsides när det bara var 200 meter kvar då dom krokar i varandra och norskan faller pladask på alla fyra medan Hanna helt ohotad kan glida in som etta över mållinjen.
Jag trodde att Norge skulle protestera men dom accepterade det hela och det var nog rätt för den olyckan var nog ingens fel.
