Middagen bestod av pytt i panna med stek ägg och rödbetor och så kollade vi på det andra avsnittet av Snödrömmar som är årets Julkalender på SVT. Jag tycker att serien verkar lovande, gillar den här blandningen av realism och mystik med gamla sagor och legender. Detta kan nog bli bra.
Fick en present av min fru i form av ett par julinspirerande sockor vilket ju är mysigt. Men dessa sockor har halkskydd vilket gör att jag funderar på om det finns någon gömd pik i den här gåvan?
Håll dig på benen gubbe!
Äter ju inte frukost innan träningen dom dagarna då jag är på gymmet vid 07:30, då blir det istället en kombination av frukost och lunch när jag kommer tillbaka. Redan på vägen hem denna morgon så hade jag bestämt mig för att göra pannkakor så det blev ett gäng pankisar med rårörda lingon till när jag väl hade kommit em och duschat.
Det hade ljusnat ute men det var fortfarande så pass grått att det nästan känns som om att mer ljus än detta skulle det nog inte bli.
På väg tillbaka från veckans första träning. Det var med darr i benen som jag vandrade hemåt. Körde på lite extra denna morgon och det kändes verkligen men på ett skönt sätt.
På väg till gymmet för veckans första pass. Det var mörkt, blött och ganska kallt men det var i alla fall inte frysgrader vilket jag var tacksam över för då finns ju alltid den där chansen att halka vilket jag absolut inte får göra som läget är nu.
Kallt och blåsigt var det denna morgon men verkligen skönt och uppiggande att få sitt morgonkaffe på balkongen.
Eftermiddagen denna den 1 december tillbringades framför TV:n, det var skidskytte det handlade om och det gick ju strålande bra för Sverige igen där killarna kom 3:a i sin stafett medan tjejerna vann.
Jag hann faktiskt med både lussebulle och pepparkaka mellan skyttet som frugan levererade och så även middag innan allt var klart och man kunde pusta ut.
Jaha, då vaknade man upp till den första dagen, den första vintermånaden och det kändes väl inte som om förändringen var monumental. Visst, vi tände det första adventsljuset, knaprade på några pepparkakor och kollade på det första avsnittet av Julkalendern på SVT men annars så låg min koncentration på dom tävlingar i skidskytte som gått dagen innan och som jag då missat och som jag nu var tvungen att kolla på innan dagens skidskyttetävlingar skulle köras.
Det gick ju strålande för Sverige som vann Singelmixedstafetten med Sebastian Samuelsson och Ella Halvarsson och sen kom trea i mixedstafetten med Anna Magnusson, Elvira Öberg, Jesper Nelin och Martin Ponsiluoma. Riktigt bra början och det positiva i skidspåren fortsatte ju sen då det blev direktsändningar från Ruka i Finland där Jonna Sundling tog en andra plats efter Jessie Diggins och före Heidi Weng och Therese Johaug.
Vad dom svenska killarna gjorde i spåren i Ruka behöver jag inte ens ta upp. Som vanligt alltså.
Den här lördagen, den sista novemberdagen började rätt grått men en rolig sprinttävling i skidspåren senare så hade solen kommit upp och resten av dagen blev riktigt fin. Vi tillbringade hela eftermiddagen i Varamon där vi hade två barnbarn som firades med allt vad det innebar av presenter, tårta, bullar, läsk och kaffe.
På vägen hem vid 18-tiden så tittade vi in hos Eklunds där vi tog det lugnt en stund, blev bjudna på lite godricka och några varma mackor vilket då blev vår middag. Väl hemma så blev det sängen direkt och jag måste nog ha somnat innan huvudet ens nuddade kudden.
Sprint och dom svenska tjejerna är ju så gott som alltid en oslagbar kombination, så även denna dag även om det kanske inte gick som väntat.
Stor favorit var Jonna Sundling och även Linn Svahn hade det pratats om som en tänkbar segrare men som sagt, den tänkta raka vägen kan överraska med skarpa svängar.
Linn Svahn fick en fallande Norska över sig och försvann ut i skogen redan i kvartsfinalen, Jonna Sundling tog sig till final men såg ganska trött ut och missade en pallplats. Johanna Hagström imponerade i kvarten, semin och även i finalen där hon vann klart med Norskan Julie Myhre som tvåa och Maja Dahlqvist på en tredje plats.
Det är det som gör det svenska sprintlandslaget så överlägsna, när en eller två av någon anledning inte levererar så tar andra över. Det är som när en haj tappar tänder, då dyker nya vassa gaddar upp på en gång på dess plats.
Dom svenska killarna gjorde som vanligt inte något som fick en att jubla direkt men Marcus Grate tog sig i alla fall till final vilket man väl ändå får se som positivt.
