En strålande morgon var det, lite kylighet i luften men fräscht. Jag väntade denna fredag till klockan blev 12 men när jag då inte fått något meddelande om att någon router fanns att hämta på närmsta utskänkningsställe så ringde jag till Telenor ännu en gång för att höra vad fan det är som händer och om det verkligen händer något.
Givetvis så var det ju en ny människa man fick prata med så jag fick berätta hela historien ännu en gång, det kändes som tjugotolfte gången!
Mannen jag pratade med denna gång lovade att senast tisdag så skulle nog den nya routern vara på plats. Jag undrade i min tysthet hur man kan lova en sak för att sen säga "nog". Hur som helst så sa jag att om inte vi har ett fungerande bredband senast tisdag kväll så är mitt förtroende och tålamod helt slut och då vill jag inte längre ha med er att göra, punkt slut!
Så här i efterhand så vet jag att jag dom senaste två samtalen inte har varit trevlig att ha att göra med men jag tycker att jag har all rätt och ångrar inte en ton eller ord. Vi sitter faktiskt och betalar massa pengar för en tjänst som Telenor inte klarar av att leverera.
Den här dagen så blev det premiär för sandalerna också vilket var najs. Min fru och mina barn tycker att det är riktig gubbvarning med sandaler men jag tycker att det är en skön frihetskänsla att ha tårna ute i det fria i ett par sandaler så jag skiter i vad dom tycker. Dessutom så är jag ju gubbe.
Biblioteket här i stan öppnar klockan 13 och jag stod utanför tillsammans med några pensionärer och mammor med mindre barn när portarna öppnades. Jag fick min hörna där jag gillar att sitta och gjorde alla måsten med ROM och AF för att sen gå igenom den pågående mordhistorien och göra vissa redigeringar.
Marie som tillbringat hela eftermiddagen på Linköpings Sjukhus där dottern skulle operera en bruten handled kom hem vid 19-tiden och då hade jag middagen klar som sen intogs i soffan framför Masked Singer och som alla andra fredagar så var jag inte i närheten av att gissa rätt person bakom masken.
