Det var ett väldigt omväxlande väder denna söndag och det var ett väder som ändrade karaktär oerhört fort också. På morgonen så var det ett strålande solsken ute, ett riktigt vårväder. På några minuter så ändrades dock allting. Hela himlen täcktes av mörkt gråa moln, det började blåsa för att sen snöa ymnigt. Efter en halvtimma så hade den intensiva snöstormen upphört, molnen sprack upp och solen kom tillbaka men nu var det riktigt kallt och bara en stund senare så började det hagla för att sen åter lugna ner sig.
Det var tur man höll sig inomhus.
Innan starten så var jag fullständigt övertygad om att Emil Persson lätt skulle vinna. Ju längre loppet gick så blev jag bara mer och mer osäker och dom sista kilometerna innan mål så trodde jag inte längre på honom men som så många gånger förut den här säsongen så verkar han ha en hjärna som ingen annan. Oavsett längd på tävlingen, yttre förutsättningar eller motstånd så verkar han ha ett antal inställningar i kroppen som han helt enkelt bara ställer in så att det passar honom och så är han ännu en gång först över mållinjen.
Han är just nu och har varit hela den här säsongen helt outstanding.
Denna fredag var verkligen en mörk dag för oss som älskar längdskidåkning både med och utan vapen.
Killarna hade ju först en VM-stafett att ta itu med och innan start så snackades det om medalj både från kommentatorer, experter och skidåkarna själva. Det lät verkligen bra, detta kunde kanske bli spännande.
Johan Häggström startade och han gjorde det helt okey, Jens Burman tog över och gjorde kanske säsongens bästa race och vi var fortfarande med i toppen även om både Finland och Norge då redan avgjort och försvunnit i fjärran. William Poromaa skulle väl enligt plan trycka på ordentligt och spräcka klungan som slogs om bronspengen men lyckades inte med detta och även om Calle sen var med däruppe första varvet så tog han helt slut sen och gled uppgiven in över mållinjen som sexa.
Alla åkarna var otroligt besvikna, speciellt dom två som kanske gjort sämst ifrån sig Poromaa och Calle som skyllde på allt och alla. Vi är så pass bra så att vi ska vara däruppe bland dom tre sa Poromaa.
Näe, tyvärr är ni inte så bra. Ni är fan inte bättre än den placeringen ni kom in på, försök att fatta detta. Ni kan skylla på vad ni vill men ni har inte det som behövs så är det bara.
Besviken så satte man sig sen för att titta på tjejernas Världscuptävling i skidskytte från Tjeckien. När det handlar om skidor så brukar man ju alltid kunna lita på tjejerna när killarna misslyckas.
Inte denna dag dock. Det var nog det sämsta lopp jag någonsin sett ett svenskt kvinnligt landslag göra i skidskytte.
Med tanke på denna dag i spåren så kan det ju nu framöver bara bli bättre för sämre kan det knappast gå.
Jag skäms inte för att vara svensk men allt som oftast så skäms jag verkligen över våra myndigheters trångsynthet och brist på verklighetsförankring. Jag har själv en hel del erfarenhet av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och A-Kassan så jag blev inte förvånad men ändå lika bedrövad när jag läste nedanstående artikel:
.......................................................................................................................
