Morgonens promenad började 05:55 vid Mallboden sen så följde jag Norra Kanalvägen bort till Borenshult, gick över slussbron för att därefter gå på Verkstadsön tillbaka förbi Lokverkstan och slutligen Mallboden igen..
Dom här sidorna är en form av dagbok där jag delar med mig om det mesta i och runtomkring mitt liv, min familj och vänner, resor, böcker jag läst, filmer jag sett, sport, whisky och öl jag druckit och så en hel del foton och en massa gnälliga åsikter om det mesta.
Morgonens promenad började 05:55 vid Mallboden sen så följde jag Norra Kanalvägen bort till Borenshult, gick över slussbron för att därefter gå på Verkstadsön tillbaka förbi Lokverkstan och slutligen Mallboden igen..
Hur dåligt det än brukar gå för Gnaget så brukar dom alltid skärpa till sig när det handlar om derby och matcherna mot Bajen och DIF så därför såg jag fram mot denna match, tänkte att nu kanske dom kan spela ut och få tillbaka lite självförtroende.
Spelet såg också till och från riktigt bra ut även om det var Djurgården som styrde matchen och när det bara var en kvart kvar och fortfarande mållöst så hade jag ändå förhoppningen om 1 poäng.
Allting grusades dock när DIF gjorde mål och det började att skjutas raketer och knallskott på AIK-läktaren. Efter en del väntan så kom dock spelet igång igen, bara för att någon minut senare bli en utvisning för Gnaget när Björnström bjöd på en stämpling vilket renderade i en massa bråk på plan vilket i sin tur tände ett gäng idioter på läktaren som inte bara sköt raketer mot Djurgårdens målvakt utan även mot dom andra läktarna, dom tog sig över stängslet och attackerade väktarna och även det 30-tal poliser med hundar som tillkallades.
Efter 45 minuter så kunde dom sista fem minuterna spelas klart och det blev förlust även denna match.
Hela fotbollen förlorade dock igår på grund av dessa jävla idioter på läktarna som har mage att kalla sig fotbollssupportrar. Det är inte roligt att ta på sig en AIK-tröja så här dagen efter.
Det här var en rätt jämn match, båda lagen följdes åt tills det var 10 minuter kvar då LSV tog tag i spelet ordentligt och ryckte ifrån och såg till att till slut bärga hem segern med 9-6.
Efter att ha vinkat av fruarna som denna dag begav sig ner mot Ullared så satte vi tänderna i en riktigt sjyst frukost, där tanken var att vi skulle stå oss ett antal timmar framöver..
Ingen sovmorgon den här lördagen minsann. Frugan skulle till Gekås i Ullared med Camilla och då var ju jag som den morgonpigga personen i familjen tvungen att gå och se till att hon kom upp, fick i sig en mugg med kaffe och alla prylar som behövdes för en tur dit ner med tillhörande övernattning.
Jag vet att en del som känner mig tycker att jag inte är berättigad att känna glädje när fredagen anlänt eftersom dom antagligen fått för sig att jag alltid har fredag. Visst, jag är hemma just nu även om det inte är något jag själv bestämt men den där fredagskänslan finns ändå kvar där i kroppen. När fredagseftermiddagen påbörjats så infinner sig ett behagligt lugn och personligen så skäms jag inte för att jag får den känslan fortfarande.
När Marie kommit hem den här fredagen och middagen stod i ugnen och skötte sig själv så satte vi oss på balkongen och andades ut med varsit glas. En Gin & Tonic och en Ouzo.
Det rum vi har här hemma som går under namnet Gästrummet har under en tid inte kunnat att användas för just det ändamålet så denna förmiddag så inleddes Operation Rensning.
Nu är rummet tillbaka i originalskick och redo att användas till övernattande besökare igen..
Vid den här tiden på morgonen, vid den här tiden på säsongen så är det en magisk upplevelse att promenera ute på Råssnäs. Man omfamnas av en fantastisk varm grönska och en eufoni av fågelsång. Här kvittrar inte dom fjäderbeklädda varelserna mot varandra utan med varandra som en väl inoljad symfoniorkester.
Det är uppiggande både fysiskt och psykiskt att börja dagen här.