Eftersom det var onsdag och ojämn vecka så trotsade jag ovädret och begav mig ut och upp till Stora Torget där ju Manges Chark & Ost som vanligt stod och sålde allsköns gott. Idag blev det blodpudding, isterband och så en bit falukorv.
Man hann knappt vända ryggen till förrän vintern attackerade med full kraft igen.
Tillbringade några timmar i biblioteket här i Motala med att redigera kapitel 41-55 i mordgåtan jag håller på med. Ska försöka med att göra resterande ändringar på torsdag för att sen börja på helt nya kapitel.
Man är ju verkligen både upp och ner vad det gäller känslorna efter matchen mellan Sverige och Azerbadjan på Friends Arena i Solna. Visst fan var det skönt med fem mål och tre poäng men ingen kan ju säga att Landslaget gjorde en bra match. Allting exploderade när det var femton minuter kvar och det berodde på dom inhoppare som kom in och att motståndarna sprang omkring ungefär som i den där gamla Monty Python-sketchen: 100 meter för folk utan lokalsinne.
Janne Andersson verkade dock tycka att laget gjort en strålande match och han tyckte också att alla runtomkring honom också skulle ha den åsikten men när han fick frågan av sportkommentatorerna om varför Jesper Karlsson som ju bevisligen är i strålande form får så lite speltid så fick vår Förbundskapten hjärnsläpp och skämde ut sig ordentligt.
I en intervju efter Belgien-matchen när frågan kom om resultatet så sa Janne så här: Jag har dålig förståelse för att man bara fokuserar på resultatet och inte gör en djupare analys av spelet. Efter matchen mot Azerbadjan så gjorde expertkommentatorerna en djupare analys av spelet och fokuserade inte på resultatet men då brakade ju helvetet löst.
När Janne Andersson tillträdde som Förbundskapten så tyckte jag att han kändes som en fräsch fläkt i landslagsfotbollen men nu tycker jag bara att han är en arrogant, grinig gubbe som inte kan ta minsta kritik och inte verkar trivas med livet.
